2022 - MD Docent Fredrik Vult Von Steyern

Stiftelsen Bernt Katinas Minne har beslutat att tilldela två forskningsanslag för 2022, vardera erhålles 50.000 kr till MD Docent Fredrik Vult Steyern och hans team vid Lunds Universitet, som undersöker effekt av cellgiftsbehandling och behandlingsuppföljning för sarkompatienter,  samt MD PhD Mikael Mints vid Weizman Institutet i Rehovot, Israel, där han gör sin post-doc och skall b.la forska i och  kartlägga huvudhalscancer på cellnivå för att förstå hur tumörvävnadens sammansättning påverkas av HPV-viruset, mekanismerna bakom resistensutveckling och vad som ligger bakom hur patienter svarar på olika behandlingar, ffa immunterapi och strålning. Projektet är translationellt och patientnära, och våra frågeställningar är inriktade på att uppnå maximal patientnytta.

Sarkom är en ovanlig och heterogen grupp av elakartade tumörer med ursprung ur kroppens bind- och stödjevävnader. De kan uppstå hos personer i alla åldrar och i nästan alla delar av kroppen. De utgör mindre än 1 % av all cancer. Varje år drabbas cirka 400 personer i Sverige av sarkom i armar, ben och bålvägg, varav cirka 2/3 är mjukdelssarkom. Behandlingen av sarkom kan vara medicinskt utmanande och kräver ett multidisciplinärt samarbete, därför har omhändertagandet av dessa patienter centraliserats till ett fåtal specialiserade sarkomcentra.

Den primära behandlingen av mjukdelssarkom är i regel kirurgi, ofta kombinerat med strålbehandling och/eller cellgifter. Personer med sarkom riskerar, trots behandling, att drabbas av återfall (recidiv) lokalt eller fjärrmetaser. För att kunna identifiera eventuella recidiv i god tid och möjliggöra en framgångsrik ny behandling följs patienter regelbundet upp utifrån etablerade rutiner och registreras i kvalitetsregister.

Vid vårt sarkomcenter i Lund har vi sedan decennier tillbaka bedrivit forskning kring sarkom,  i synnerhet mjukdelssarkom. Vi bedriver ett multidisciplinärt forskningssamarbete tillsammans med patologer, genetiker och onkologer. Genom åren har många studier resulterat i bättre kunskap om hur patienter med sarkom skall utredas, behandlas och följas upp.

Vi har nu ett pågående avhandlingsarbete som bedrivs av en av våra ST-läkare inom ortopedi, Arvid von Konow. Detta arbete syftar bland annat till att studera mönster för återfall av mjukdelssarkom efter att behandlingen avslutats. Detta innebär såväl epidemiologiska studier som att studera vilka faktorer hos tumörerna och patienterna som påverkar förloppet av sjukdomen.

Runt 80 % av alla återfall av mjukdelssarkom upptäcks inom tre år efter diagnos och behandling av primärtumören. Vi har nu studerat den grupp av patienter som drabbas av sena recidiv, det vill säga efter tre år. Vi kan se att risken att drabbas av sent recidiv generellt sett är låg. Utöver en skillnad mellan högmaligna och lågmaligna tumörer kunde vi inte identifiera någon enskild riskfaktor som identifierar de personer som riskerar att få sena recidiv.

I en multicenterstudie på ett nationellt material inkluderande samtliga mjukdelssarkom i Sverige skall vi nu undersöka om vi kan bekräfta resultaten i ett större material, d.v.s. fler patienter och observationer. Resultaten skulle därmed kunna omsättas i klinisk praxis. Om resultaten bekräftas belyser detta vikten av att följa patienter som behandlats för högmaligna tumörer under många år efter behandling, men indikerar samtidigt att många patienter med lågmaligna tumörer inte behöver följas längre än tre år. Om uppföljningslängden kan kortas med bibehållen kvalitet skulle det såväl minska många patienters oro som möjliggöra bättre hushållning med sjukvårdens resurser, i så mån att de används till de patienter som har störst behov.

Vilka patienter med mjukdelssarkom som bör erbjudas cytostatikabehandling i tillägg till kirurgi bedöms enligt de egenskaper, riskfaktorer, en tumör uppvisar. Kriterierna som används i nuläget sammanfattas i det så kallade SING-systemet (size, vascular invasion, necrosis och growth pattern). Preliminära data antyder att modellen i dagsläget behöver utvärderas på nytt och verifieras i ett större material. Vidare studeras om andra, mer diagnosspecifika, egenskaper är av betydelse vid riskbedömning av en tumör hos den enskilde patienten. I och med att cellgiftsbehandling kan ha påtagliga biverkningar och ge permanenta organskador är det av stor vikt att i bästa möjliga mån kunna selektera de patienter som förväntas ha nytta av en sådan behandling.  Vi har nu påbörjat ett projekt där vi avser att utvärdera kriterierna på nationell nivå. Projektet kommer att genomföras tillsammans med andra sarkomcenter i Sverige.

Ett varmt Tack till Stiftelsen Bernt Katinas Minne för deras bidrag till vår forskning inom sarkom.